Jag är som bekant född i Kenya. Så när min man, inspirerad av flera vänners reseskildringar, presenterade Sydafrika som ett möjligt resmål så sa jag tvärt nej. Jag kunde inte tänka mig att åka till Afrika och skippa Kenya. Mina släktingar skulle säkert bli sjukt besvikna. JAG skulle bli sjukt besviken. För att inte tala om hur hemskt det skulle bli om jag FÖREDROG Sydafrika över Kenya.

Men. Ett år var vi på släktbröllop i USA och träffade hela tjocka släkten där, plus att vi hade varit i Kenya ett halvår tidigare. Så jag lät mig övertalas. Och jag föll pladask för detta magnifika land.

De som arrangerade vår resa hette – ja, Afrikakompaniet. Vi blev bjudna på lunch hemma hos dem då de var lite bekanta med min man, och då berättade de att de skulle sälja bolaget.

“Jaha, och vilka ska köpa, tänker ni?” frågade mannen varpå de svarade:

“Kanske såna som ni?”

Vi skrattade gott allihopa, fortsatte med lunchen – men ett frö hade såtts i min hjärna.

En dryg vecka senare satt vi i en safaribil. Klockan var strax före 6 på morgonen, solen sken med det där gyllene ljuset som är helt makalöst, det doftade bush och jag trivdes så himla bra. Och där och då började jag fundera på hur i hela världen jag skulle kunna göra det här oftare. Det där fröet gjorde sig påmint. Så jag frågade min man vad han tyckte. Och i stället för att säga nej gick han in på Alla bolag för att titta på ekonomin.

And the rest, som de säger, is history. Efter några månaders förhandling tog vi över bolaget och det är definitivt det bästa jag någonsin gjort.

Men mer om det en annan gång…